KRÖNIKA: Sådan är Alex Norén

Det första var när jag jobbade på Aftonbladet för många år sedan, Alex var ung och lovande, jag var äldre och kände mig ganska slut.

En kollega och jag hade fått i uppgift efter många års tjat att dra igång en golfsajt som ingen mer än undertecknad och de närmast inblandade brydde sig om, allra minst mina chefer.

En dag ringde Alex 

Vi hade pratat lite löst om att han kunde blogga på sajten och nu hade han bestämt sig.

Han var precis lika ödmjuk som han alltid var men han hade börjat bli intresserad av fotografering och han hade skidåkaren Jon Olssons blogg som lite förlaga för hur han ville ha sin egen.

Vi hade ganska mycket kontakt, han var mycket engagerad och seriös och är en duktig skribent med känsla för form och proportioner.

Tyvärr fick inte bloggen den publik den förtjänade men vi höll igång ett bra tag och relativt många fick väl upp ögonen för Alex den vägen till slut.

Han slutade blogga med Bladet och flyttade sina rader till Svensk Golf och vi träffades en tid senare på en pro-am-middag i Wales.

 Alex skämdes en smula över att han “svikit” mig – vilket han ju naturligtvis inte hade –men bara att han kände så gjorde mig ännu mer säker på vilken juste person han är.

När man söker Alex för att göra något jobb med honom kan det ibland vara lite svårt. Han är inte jätteintresserad av att prata om sig själv och han frågar mycket hellre hur jag har det.

Jag bläddrar i min telefon och hittar Alex senaste meddelanden:

 

“Läget?”

“Hur är det?”

“Vad händer?”

 

Och jag inbillar mig att han faktiskt är genuint intresserad av att få ett svar.

För lite sådan är han.

 

Samma sak när man pratar om andra spelare. Han har alltid respekt och berömmande ord till övers för sina konkurrenter.

Under Nordea Masters i år fick han ett jobbigt slutvarv i ledarbollen och fick spela andrafiolen, eller tredje, när Matt Fitzpatrick spelade hem vår svenska ET-tävling på Noréns hemmaplan.

Var han bitter?

Drog han bakvägen till bilen och struntade i att ta det “jobbiga” snacket med pressen?

Ni vet redan svaret på den frågan.

Efter segern i Skottland tidigare i år fick han reda på att han missat OS-platsen med minsta möjliga marginal på grund av att engelsmannen Chris Wood dragit sig ur på grund av skada.

Då hyllade han David Lingmerth och lyckönskade honom i Rio och han gjorde det från hjärtat.

Det var ganska fint gjort, tycker jag.

Många andra hade varit fixerade vid sin egen otur men Alex tänkte inte ens så.

Detta blev visst något av en hyllningstext till Alex och det var inte alls meningen från början.

Men nu känns det ganska bra.

Vad jag vill säga är att Alex Norén är en kille som man verkligen unnar att få framgång och att få vara frisk.

Just på grund av att han själv unnar andra att lyckas.

Grattis, Alexander!

---

Text: Martin Strömberg • 2016-09-04
Blogg • Alexander Noren • David Lingmerth • European Tour • Martin Strömberg