Oskar-krönika
“Aldrig har drömmen om golf varit viktigare”
Ställt mot börsras, överbelastade sjukhus och en allvarlig samhällskris känns golfspel förstås oväsentligt. Men golf kan samtidigt bli en viktig paus för många under coronapandemin, menar Svensk Golfs chefredaktör Oskar Åsgård i sin krönika.
Frågan är vad som varit mest omvälvande den senaste veckan. Att den värld och vardag vi tog för given kunde vändas omkull inom loppet av några dagar, eller att toapapper var en starkare valuta än guld och långa statsobligationer i kristider.
I ett aldrig sinande flöde av oroande rubriker om vad som pågår runtom oss, blandat med irriterande högljudd kritik mot hur krisen hanteras från tiotusentals självutnämnda epidemiologer konstaterar jag att:
Å ena sidan har golf aldrig varit mer oviktigt just nu.
Å andra sidan har drömmen om golf aldrig varit viktigare.
Låt mig vara tydlig. Jag saknar relevant medicinsk utbildning och erfarenhet för att ge råd om hur ni bör agera för att värna er och andras hälsa i denna kris. Här kan jag bara hänvisa till våra myndigheters senaste krisinformation.
Men möjligen kan jag erbjuda en golfsympatiserande axel att luta er mot.
För samtidigt som vi riskerar att drabbas av ett ökat stresspåslag på grund av rädsla, ovisshet och maktlöshet att själva påverka verkligheten som det nya coronaviruset konfronterat oss med har också flera absoluta ljuspunkter i tillvaron ryckts ifrån oss.
När vi fredagen den 13 mars möttes av beskedet om att även The Masters ställs in (eller skjuts upp) messade en golfvän: ”känner hur jag börjar hamna i riskzonen för en djup depression”.
Som den obotlige golfdåre jag är känner jag förstås exakt likadant.
Tv-tablåerna ekar så ledsamt tomma för oss som älskar att följa tourgolfen vecka ut och vecka in. Dessutom just när den absolut roligaste delen av tävlingsåret var på väg att inledas med damernas och herrarnas majorsäsonger. Hittills har jag kvävt min svåra abstinens med att klämma några repriser av finalronder från The Masters – 1975 års mästerliga sista-nio-duell mellan Nicklaus, Miller och Weiskopf samt 1995 års emotionella Crenshawseger var först ut.
(Visste ni inte redan att alla Masterssöndagar sen 1968 hittas på tävlingens Youtubekanal, så gör ni det nu!)
Men hala nedförsputtar på Augusta Nationals nionde green, prunkande azaleor och finstämda pianoackord i Mastersjingeln betyder mer för oss än att det är dags att bänka sig i tv-soffan fyra raka aprilkvällar.
Det signalerar att golfsäsongen sparkar igång på allvar. (Jodå, vi högre upp i landet är avundsjukt medvetna om att ni i Skåne med omnejd spelat på närmast perfekt klippta grönytor sen julafton…)
Nu stundar de första rangepassen i värmande solsken, det förlösande första utslaget på ettan, den efterföljande provisoriska bollen, den första duffen, den första perfekta bollträffen, den första försmädliga treputten men med lite tur kanske också den första birdien.
Den är nu vi spelar utan förväntningar, men fulla av förhoppningar. Vi får testa den där nya svingtanken som dök upp en sömnlös vinternatt och kanske rycka plasten på nån nyinköpt klubba.
Som golfare mår vi sällan bättre än när en ny säsong ligger framför oss.
Men vad gäller i år då, ska detta också ryckas ifrån oss?
Jag vill verkligen tro att golf kan vara den perfekta sysselsättningen för många under coronapandemin.
Genom social distansering verkar vi kunna vinna över viruset, begränsa smittspridningen tillräckligt för att undvika en överbelastning av vården och skydda personer som tillhör riskgrupperna.
Golf lämpar sig utmärkt för att vi ska vara socialt distanserande och hålla lämpligt säkerhetsavstånd ur smittsynpunkt. Samtidigt ger det oss golfare en plats för synnerligen välbehövligt socialt umgänge, ett andningshål i viruskrisens täta dimma.
På köpet får vi frisk luft, nyttig motion och en välkommen terapeutisk paus för hjärnan.
Vi behöver ju inte ens ta ur flaggan när vi puttar längre och riskera eventuell smitta den vägen (i den mån viruset kan smitta via en flaggstång). Bunkerkrattor kan vi greppa med en handskförsedd hand, med densamma kan vi plocka bollen ur koppen och sen rör vi bara inte ansiktet med handsken.
Bolltvättarna kan vi låta bli helt och hållet.
Så länge Folkhälsomyndigheten inte konstaterar att totalt utegångsförbud blir avgörande för att besegra smittspridningen lever vår önskan om att snart få pegga upp på ettan.
Drömmen om golf skänker hopp just nu och det har aldrig känts viktigare.
Vi behöver något att längta efter.
Text: Oskar Åsgård • 2020-03-19
Krönika • Krönika • Oskar Åsgård