5de4460985d48

Artiklar

“Jag har fått höra att jag är dum och annorlunda”

Hon har haft svårt i skolan och ofta känt sig utanför den sociala gemenskapen. Men autistiska Matilda Jonsson, 13 år, hittade både glädje och bekräftelse genom golfen. – Jag har fått höra att jag är dum och annorlunda av en del, men nu är det jag som känner mig som en vinnare, säger hon.

Text: • 2017-04-13 Uppdaterad 2017-04-13

MATILDA JONSSON

Ålder: 13 år.
Handicap: 5,3.
Klubb: Karlstad GK.
Bor: Degerfors.
Familj: Pappa Conny och mamma Gunilla. Bröderna Viktor, 22, och Oskar, 20.
Idol: Henrik Stenson, som hon har träffat. Har också mött Anna Nordqvist, Jonas Blixt och Annika Sörenstam.
Tränare: Anna Dahlberg-Söderström.
Största meriter: 2:a i F13 i Skandia Cup 2016 1:a i Handigolf-SM för damer 2016.
Intressen: Zumba, 1–2 gånger i veckan och gym 1–2 gånger i veckan. Att hålla på med mobiltelefonen och hunden Tippen (wachtelhane).

Boll efter boll slår in i det finmaskiga nätet en bit bort med enorm fart. Tempot på träningspasset är högt, hastigheten i klubban likaså och siffrorna på plattskärmen som ritar upp bollbanan intill rangemattan bekräftar vad ögonen just ser.
Det här är en tjej som vet hur man klipper till en golfboll.

Det är visserligen uppenbart att det fortfarande råder lågsäsong och att alla tekniska justeringar ännu inte har landat på plats inför årspremiären. Bollträffen är lite ojämn, precisionen finns inte riktigt där – men det går heller inte att bortse från att de slag som slås har en helt annan kraft än vad hennes jämnåriga kompisar har.
Men Matilda Jonsson är heller ingen vanlig 13-åring.

Hon har redan fem i handicap och vid finalen av Skandia Cup på Lindö utanför Stockholm i somras så slutade hon på andra plats i sin klass, efter att ha gått runt på 80-79 – vilket är prestationer att imponeras av.

Inte minst med tanke på att hon samtidigt kämpar med sitt tuffa handikapp, vid sidan av banan. Matilda har nämligen diagnostiserats med atypisk autism som har drag av ADD och lite Aspergers.

Något som ibland har gjort hennes liv till ett helvete, fyllt med mobbning, konflikter och en ständig kamp för att klara av det svåra skolarbetet hemma i Degerfors. Föräldrarna tror mycket beror på okunskap och missuppfattningar från olika håll.

Foto: Markus Pettersson
Matilda Jonsson svingar loss.

Atypisk autism

En person kan ha symtom inom autismspektrumet men inte uppfylla alla kriterier för att få diagnosen autism eller Aspergers syndrom. Då kan diagnosen istället bli atypisk autism, autismliknande tillstånd eller genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation. Att personen inte uppfyller alla symtom för att få diagnosen autism kan innebära att debuten inföll för sent, alltså efter 3 års ålder, för att få diagnosen autism och/eller att vissa symtom fattas eller uppträder i en annorlunda form. Detta behöver inte innebära att det rör sig om en lindrigare variant av autism.

Källa: Autism- och Aspergerförbundet

Hon beställer en läsk och en macka, innan hon slår sig ned intill pappa Conny i den bruna och väl insuttna soffan i Örebros fina och moderna golfhall. Hon har en snyggt korallfärgad tröja, de blågrå ögonen glittrar av förväntan och när hon ogenerat säger att det känns helt naturligt att bli intervjuad är övertygelsen så stor att det är svårt att tro något annat.
Både yta och första intryck presenterar Matilda Jonsson som en frimodig och glad tjej, full av självförtroende.
Hennes egen berättelse säger något helt annat.
– Jag har haft det jobbigt i skolan. Det har varit mycket skitsnack i min klass och jag har varit utstött och känt mig mobbad. Ibland har jag haft sån ångest att jag inte har kunnat somna på kvällarna. Sedan har jag lite svårt att vara med kompisar för många timmar eftersom jag inte orkar med det socialt då det sociala samspelet är svårt, speciellt om jag är trött efter skolan, berättar hon.

Vad betyder det att vara autistisk?

– Jag har atypisk autism (se faktaruta). Det betyder att man kan tänka på olika sätt och har svårt att tolka saker och det har jag gjort många gånger. Det var bra att det kom fram och att jag fick min diagnos. För jag har alltid känt att jag har varit lite speciell, att jag tänkte annorlunda än de andra. Nu vet jag varför.

Hur fungerar det i skolan?

– Jag har kämpat hårt och verkligen försökt läsa, ändå fick jag bara F (underkänt) i betyg. Jag hade tidigare lärare som inte riktigt förstod min situation och jag har mått väldigt dåligt av det. Men nu anstränger jag mig för att få godkänt i alla ämnen och är på rätt väg, just nu är jag godkänd i alla.

Vilka ämnen gillar du?

– Jag tycker mest om idrott, engelska och bild. Det jag hatar är matte, för det är jag inte så bra på.

Foto: Markus Pettersson
Flera dagar i veckan kör pappa Conny 16 mil tur och retur till Karlstad för Matildas träning.

Hon var bara 2 1/2 år när hon plockade upp en riktig golfklubba för första gången på rangen och det märktes tidigt att hon hade talang för spelet. Föräldrarna Conny och Gunilla såg att golf passade henne och att hon troligtvis skulle ha möjligheter att bli ganska bra, men konstaterade också att det fanns många hinder att övervinna på vägen.

Inte minst i umgänget med andra golfare – och de stressframkallande situationer som kan uppstå vid exempelvis regeltolkningar, samt att göra sig tydligt förstådd. 

Men 2015 kändes det som att Matilda hittade hem på riktigt. Det var nämligen då hon som elvaåring bestämde sig för att debutera på Handigolf Tour – tävlingsserien för spelare med funktionsnedsättning.
– Jag trodde att det skulle vara stelt och tyst, men jag fick världens välkomnande. Alla sa “Välkommen till oss på mystouren” och jag träffade många nya människor som var snälla. Det var mycket lättare att komma in än alla ramar och sånt i skolan.

Hur påverkade det dig som person när det började gå bättre på golfbanan?

– Att börja spela handigolf var viktigt. Efter det gick det bättre både i skolan och socialt. Jag kände mig som en vinnare efter det som har hänt i skolan.

Är det någon skillnad hur kompisar är emot dig nu när du har börjat bli så bra på golf?

– Förr har jag fått höra att jag är dum och annorlunda av en del och det var mycket mobbning. Nu är det vissa som säger att det är kul att känna mig och det var det ingen som sa förut. Sedan är det väl några som tycker att jag skryter med golfen eftersom jag har varit med en del i tidningar och så, men jag försöker att inte bry mig om det. Fast många tycker att det är kul också…

Du reser till Karlstad och tränar flera gånger i veckan. Det är 16 mil tur och retur. Hur går det?

– Det är ju en bit att åka, men pappa kör mig och det går bra. Det är kul för jag har fått jämnåriga golfkompisar att träna och spela med. Sedan betyder det mycket att träna med Anna Dahlberg-Söderström där. Hon är en underbar tränare och person som ser lösningar på allt och hon har blivit lite som en bästa vän.

Nu kan du söka bidrag från Henrik Stenson Foundation

På vänliga och tillbakalutade Handigolf Tour är det ingen som ifrågasätter att pappa Conny går med som caddie för att underlätta för sin dotter. Men när han fick tillstånd att göra samma sak på vanliga ungdomstävlingar i fjol, så var det en del andra föräldrar som reagerade ifrågasättande.

I synnerhet som det gick bra för Matilda.

Och sannolikt också eftersom hennes handikapp inte är visuellt.

– Det kan vara lite svårt för mig att prata och träffa nya människor. Jag funderar ofta vad folk tänker och tycker, det kan vara en liten oro, säger Matilda.

Hur känns det när pappa förklarar för dina medspelare varför han är med?

– Det är lite jobbigt på ett sätt men skönt på ett annat. Jag ska inte skämmas. Jag står för den jag är, mig kan man inte förändra. Men jag har fått så mycket bra feedback av det.

Du säger att det kan bli kaos på banan ibland – vad menar du med det?

– Ja. Det kan bli väldigt fel. Men jag vet inte hur jag ska förklara. Kan du svara, pappa?

– Att spela går bra. Men om det blir för mycket att tänka på är det svårare. Hur många slag har jag slagit? Droppar jag rätt nu, är det en eller två klubblängder? Det är exempel på situationer som kan röra till det för henne. Därför går jag caddie. Vore det inga problem skulle jag inte vara med, fyller Conny Jonsson i, samtidigt som Matilda nickar instämmande.

Men målsättningen är att han ska bort från bagen.

– Går jag till final i Skandia Cup i år så ska jag klara mig själv, säger Matilda med eftertryck och fyrar samtidigt iväg ännu ett avväpnande leende.

Familjen har lagt upp ett ambitiöst tävlingsprogram, som ska bockas av med hjälp av en nyligen inköpt husvagn. Planen är att hon ska spela fler vanliga ungdomstävlingar under 2017.

Men ett och annat gästspel på Handigolf Tour kommer det också att bli.

– Touren har gett mig mycket bättre självförtroende. Vi känns som en enda stor familj, säger Matilda Jonsson.

TRE RÖSTER OM…

Gunilla Andersson, mamma:

”Golfen är hennes liv, hon är ett med det. Den har gjort henne tryggare och mer stabil. Jag peppar henne mycket att hon ska tro på sig själv. Hon ringer ofta från skolan för att prata om något som har hänt och hon söker stöd. Hon mår bra av att få höra mammas röst och vi är väldigt öppna med varann.”

Anna Dahlberg-Söderström, tränare Karlstad GK:

”Matilda är en väldigt tuff och offensiv spelare som älskar att slå med drivern. Hon ser heller inte farorna på samma sätt som andra gör och det är ju väldigt positivt. När vi tränar går vi ganska långsamt fram och fokuserar verkligen på en sak i taget, så det inte blir för mycket för henne.”

Per Sjöberg, coach för handigolfens Utvecklingslandslag:

”Matildas spel har i alla moment mognat på ett sätt som är helt enastående. Hennes prestation i golfen har spillt över i det övriga livet, både självkänsla, självförtroende och identitet har stärkts. Matilda har självklart kvalificerat sig till en plats i handigolfens utvecklingslandslag, för att representera Svenska Golfförbundet internationellt.” 


Text: • 2017-04-13
ArtiklarHandigolf
Scroll to Top