GUSTAFSON: Ljudet av en järntvåa

Smack! Ljudet av Laura Davies bollträff vibrerade genom den friska augustiluften. Hon hade greppat ner på en järntvåa, ända ner till stålet, och smällde till så att det var som att stå bakom en frustande jetmotor.

Min enda tanke: “Shit, vad coolt, så vill jag också slå bollen!”

Året var 1988, jag var 14 år, och pappa hade tagit med mig och min bror Pär för att se Europatourtävlingen på Delsjö GK. Vi hade nyss börjat spela golf, men en av de få spelare som vi hade hört talas om var fjolårets US Open-vinnare, Laura Davies. Pär hade hört att hon skulle slå långt. På åttonde hålet skickade hon iväg den där nedgreppade järntvåan som jag än i dag kan återskapa ljudet av i minnet. Jag minns med vällust vilka känslor det väckte inombords. Hon fick golf att kännas riktigt häftigt.

Tyvärr har vi ingen svensk damtävling på Europatouren i år, men väl en på herrsidan. Ta möjligheten att se högklassig golf när Henrik Stenson och gänget kommer till Barsebäck i juni. Faktiskt tror jag att din egen golf kan bli bättre på köpet. Så här skulle jag lägga upp en dag på Nordea Masters.

Börja på rangen tidigt på morgonen. Här fastnar jag själv långa stunder när jag följer golftävlingar på plats. Jag älskar att se killarna slå det ena krispiga slaget efter det andra. Deras bollträff är verkligen en fröjd för örat.

Något du kan kolla lite extra på är hur proffsen värmer upp. Kör de Christina Kim-stuket och börjar med fem stenhårda drivar eller inleder de sakta och lugnt med några mjuka wedgar för att sen arbeta sig uppåt? Personligen väljer jag gärna det senare alternativet för att slippa kiropraktorn på eftermiddagen. Men jag lovar att alla har en strikt rutin.

Jag har fortfarande inte mött golfaren som inte vill slå längre. De flesta herrproffs slår ohyggligt långt i dag. Men något jag ofta hört under min karriär är att amatörer gillar att följa damgolf för vi har så bra balans och tempo. Det ligger något i det. Man behöver inte ta i för kung och fosterland för att få bra fart i bollen.

Ta japanskan Ai Miyazato som exempel. Hon är tre äpplen hög, du hinner äta en äggmacka under hennes sving, men ändå får hon iväg bollen skapligt långt (snittar runt 220 meter med drivern). Hitta en spelare med riktigt bra tempo och balans att följa. Du kommer att märka att det går att slå långt utan att hoppa ur skorna i genomsvingen.

Det absolut roligaste för mig när jag besöker en tourtävling är ändå att sätta mig på ett par 3-hål och se till att jag får en bra plats så jag kan höra snacket mellan spelare och caddie. En bättre inblick i hur golfproffs jobbar får du inte. På Barsebäck är det åttonde hålet ett perfekt exempel. Där kan det vara rejält blåsigt också vilket gör det ännu roligare att se hur spelarna tacklar hålet.

Jag blev aldrig exakt som Laura Davies men lite lärde jag mig allt den där dagen på Delsjön.

 

KRÖNIKAN PUBLICERADES I SVENSK GOLF NR 5/2017

---

Text: Sophie Gustafson • 2017-06-02
Artiklar • Krönika • Sophie Gustafson