5de374e4d21a5

Artiklar

Linksgolf i miniatyr intill Old Course

Det går upp och ned. Kränger till höger och vänster. Den härligt galna greenen bredvid The Old Course ­bjuder dig på en omtumlande och oförglömlig resa – och den avverkas med endast en putter i handen.

Text: Olof Åsgård • 2019-06-28 Uppdaterad 2020-03-26

I fonden ligger hotellet som de “vanliga” golfarna ska slå över när de slår ut på hål 17. Nedanför fasaden ligger 17, 18 och öppningshålet på St Andrews Links Old Course. Allra närmast, bakom det vita staketet, ligger tvåans tee. Där får en amerikan ett gott råd av en caddie. Genom den enorma greenen slingrar en smal väg. Nuförtiden är den asfalterad och puttas över på två hål idag. Vägen kallas “Jordan” eftersom den under greenens unga år ofta svämmade över och ställde till det för såväl bansättare som spelarna i långklänning. De som nu kryssar sig fram med putter och boll bär inte långklänning. Men de för en lång veckotradition vidare. Välkommen till Ladies Putting Club i St Andrews.

Längdkänslan de här vassa damerna visar upp skulle få Golfsveriges samlade tränar­kår att jubla i kör. Klubbens medlemmar är ute på sin traditionsenliga onsdagstävling och är först ut på veckans banuppsättning. Av sorlet att döma är banan svårare än normalt, speciellt på sista nio där många luriga unduleringar väntar. Ledarinnan i klubbhuset fick 38 puttar. En stark score idag och solklar ledning.

Linksgolf i miniatyr intill Old Course
Foto: Olof Åsgård
Välkommen till The Himalayas!

De som puttat klart står vid startluckan och dubbelkollar sina scorekort. Några ger den nytillträdde coursemanagern Kevin Mackie en uppsträckning, en hjärtlig sådan, för den svåra bansträckningen. En dam nyper honom i kinden. Han förklarar fogligt för henne att vissa delar av greenen måste vila och frågar sedan hur det gått.
– Jag har mig själv att skylla. 49 slag med en etta. Men hade två fyrputtar också, och det hjälper ingen, svarar hon.

Snart vankas det te i ­Swilcan Lounge i St Andrews Links klubbhus intill.
– Vi sitter väl inne idag tjejer, säger en dam med en golfhandske på vardera hand.
– Yes! Of course, dear, hörs från flera håll i vimlet.

St Andrews Ladies Putting Club bildades 1867 efter att en liten spricka uppstått mellan St Andrews caddies och en skara puttningsglada kvinnor. Bagbärarna hade nämligen en egen green som de puttade på mellan uppdragen. En utmärkt sysselsättning i väntan på männen ute på riktiga banan, tyckte fruar och döttrar som började nyttja greenen, till caddiestyrkans förtret.

Så här kan vi inte ha det, tyckte klubbens styrande män och på en plats till höger om tvåans tee på Old Course anlades en green för kvinnorna. Där kunde de hålla till i lugn och ro. Den gamle Tom Morris stod för designen och gjorde plats för nio omväxlande putthål med buskage, bunkrar och fiske­vägen Jordan som hinder.

Nu finns inga hinder förutom Jordan kvar och greenen rymmer 27 putthål. Platsen är mest känd under namnet Himalayas och det förstår man. Unduleringarna är rejäla och flera hål kan placeras i upphöjda kratrar. Även om skålformerna hjälper till är det inte helt lätt att få ­bollen att stanna i dem.

Linksgolf i miniatyr intill Old Course
Foto: Olof Åsgård
Prisvärt. Tre pund. Mer än så kostar inte greenfeen på Himalayas.

Medlemmarna i Ladies Putting Club har dock många onsdagstävlingar i kroppen och kan greenens vinklar utan och innan. Alla har puttat klart och 38 slag, två över par, förblir dagens bästa score. De kramar om och gratulerar vinnaren sedan ­sätter de fart mot tekannorna.
– Good luck, dear, säger en av dem till mig och klappar mig lätt på axeln.

Coursemanager Kevin ­Mackie väntar tills alla medlemmar lämnat området innan han ger mig klartecken för start och öppnar Himalayas för de 30-­talet personer som stått i kö och spanat utanför staketen.

Trots att alla damer vänligt men bestämt avböjt att svara på mina frågor känner jag mig ändå privilegierad att jag fått stå innanför repen under deras veckotävling.

Greenfee för 18 hål var länge ynka ett pund men har av administrativa skäl höjts till tre och jag avböjer snällt Kevin Mackies vilja att bjuda på ett varv.

Himalayas är öppen för alla från tre års ålder. Barn och seniorer betalar fortfarande ett pund. De små uppmuntras dock att spela den enklare och plattare niohålaren.

ZACHRISSON: Charmigaste stället på St Andrews

Den uppstyrda och korrekta stämningen under damernas tävling mjukas snabbt upp och Himalayas förvandlas till en campingliknande familjetillställning.
– Himalayas har ett klart uppsving och fler av turisterna som besöker St Andrews passar på att gå ett varv eller två, säger ­Kevin Mackie.

Nordsjön ligger ett par hundra meter bort. Det doftar svagt av tång. Vindarna är milda och påverkar inte puttningen idag.

Det är som linksgolf i miniatyr. Läs av underlaget och vinklarna. Låt dem föra bollen mot hål och lita på att de belönar mod men bestraffar högmod.

Trots gott mod och inställning börjar ronden lite trevande och jag har svårt att hitta samma längdkänsla på det för dagen långhåriga men ändå snabba svingelgräset.

De kräsna medlemmarna har högt ställda krav på sin banmanager, men jag anar att han satt upp en bana för allmänheten som behöver en enklare start­sträcka för att vänja sig.

På andra nio förstår jag också vad medlemmarna diskuterat. Höga branta kullar och långa åsar reser nu upp sig och kräver skarpare linjeläsning och genomtänkt spelstrategi. Missa på rätt sida är en gångbar devis. Likaså att glömma enputten, chansa på tvåputt och att absolut säkra upp treputten. En fyrputt hjälper ingen. Det har vi lärt oss.


Text: Olof Åsgård • 2019-06-28
ArtiklarBanor & resorEuropaLinksSkottlandSt Andrews LinksVeckoresaWeekend
Scroll to Top