Få golfbanor i Sverige är vackrare belägna!

Naturen är en oslagbar miljö när det gäller att koppla av och ned. Och varför inte passa på att ladda batterierna med en klubba i handen? I Värmland väntar både rofylld stillhet och vykortsvackra skogslandskap. Dessutom finns det många budgetvänliga lösningar för såväl golf som boende.

“Vill du hyra en golfvagn?”
– Nej, tack. Jag kan bära.
– En pollett till rangen, då?
– Jag behöver bara putta lite.
Det sista är en lögn.

Men med en begränsad budget gäller det att prioritera. Jag är ute efter en skön naturupplevelse och några avkopplande dagar på golfbanan utan att behöva vänta på gruppen framför i alltför stor utsträckning. Efter lite efterforskningar hittade jag ett paketerbjudande på Kils Golf­klubb, 25 minuter från Karlstad. En natts boende i en av klubbens stugor, frukost och greenfee kostar överkomliga 595 kronor.

Precis vad jag letat efter, med andra ord.

– Då önskar jag dig en trevlig runda, säger Torbjörn Engström som tar emot mig i receptionen.

Han har arbetat på klubben sedan 2004 och förmedlar taktiken i en koncis mening:

– Kämpa första nio, spela avslappnat andra halvan.

Anledningen är att inledningen på Kil innehåller flera extremt smala golfhål. Hemmaspelare vet hur de ska ta sig runt relativt lindrigt men för en turist som jag blir det snabbt en utmaning, vilket Torbjörn antydde. Men mellan ­bolletandet, bolldroppandet och muttrandet finns också flera vackra stunder på Kils Golfklubbs första nio hål. De smala skogskorridorerna ger en känsla av att jag är ­alldeles ensam och magi uppstår när jag hör ekot från golfklubborna som slår mot varandra i fast takt, vinden i träden och fåglarnas sång. På hål 3 tittar jag ut över trädtopparna och ner mot en glimrande Fryken. Ett ögonblick av frihet.

Sista nio är som utlovat enklare för förstagångsspelare. Bredare spelytor och färre blinda slag. Mindre boll­letande likaså. Scoren putsas upp och en härlig runda är till ända. En snabb dusch på klubben och vidare.

Eftersom klockan börjar bli ganska mycket har klubbhusets restaurang stängt, så jag tar mig till Kils Grillhus. Med 18 sköna golfhål i kroppen börjar det suga rejält i magen och hungern är på gränsen till panikartad. Därför spelar det inte så stor roll att kebabtallriken jag beställer inte smakar riktigt så bra som på gatorna i Istanbul. Utanför restaurangen, på Kils huvudgata, ser och hör jag flera amerikanska muskelbilar köra fram och tillbaka. På tv:n i hörnet visas The Simpsons på TV6. Ett gäng ungdomar slår sig ner ett bord bort och beställer pommes frites. Någon annan hämtar en calzone. Jag äter de sista såssimmande köttbitarna innan jag beger mig “hem” igen.

Väggar och tak i furu. Ett golv av linoleum. I stugan på Kils Golf­klubb har jag ett pentry och en lampa som kämpar för att lysa igenom lampskärmen och ge de murriga väggarna liv. Men mysigt är det. Och med två våningssängar kan en familj eller ett golfgäng komma undan riktigt billigt. Jag går och lägger mig tidigt eftersom kommande dag innehåller två golfrundor. Det är helt tyst nu. Inte när jag vaknar.

Dag 2. 07.30 ringer väckarklockan men jag har varit vaken ­sedan länge. Kombinationen stuga utan toalett och en morgon med kraftigt skyfall har gjort det svårt att slappna av. Ackompanjerad av smattrande regndroppar mot plåttak masar jag mig ur den smala underslafen och beger mig upp mot klubbhuset. Kils Golfklubb har prisats för sin fina restaurang och varje dag har de flera hundra hungriga gäster som alltid lämnar klubben med ett leende. En lunchbuffé med flera alternativ är populär hos golfarna, men den stora majoriteten av lunchgästerna spelar inte ens.

Frukosten är det inte heller något fel på. Tvärtom. Bacon, ägg, bröd, yoghurt, kaffe, sill, frukt och mycket mer. Jag är proppmätt och redo att ta mig an nästa äventyr.

På kuperade Riksväg 61 kör jag västerut mot norska gränsen. Det märks att jag befinner mig mitt i de värmländska skogarna. De öppna slätterna jag passerade i Närke under gårdagen är långt bakom mig. Framåt: Eda Golf­klubb.

Få golfbanor i Sverige ska vara vackrare belägna enligt ryktet och därför är Eda självskrivet som mitt andra stopp. Att en heldagsgreenfee kostar 400 kr gjorde beslutet mer än enkelt. Här kan jag klämma in två rundor.

När jag efter en dryg timmes körning svänger in på golfklubbens parkering möts jag av knallgröna spelytor som vetter ner mot sjön Hugn. Regnet har upphört. Bergsknallar täckta i vacker barrskog i tusen nyanser av grönt och brunt speglas i vattnet. Ovanför de taggiga träden ser himlen overkligt blå ut. Ryktena stämmer. Det är vackert på Eda Golfklubb.
– Det här är en dold pärla som har otroligt mycket poten­tial. Med några små förändringar kan vi göra det här till en riktigt, riktigt bra golfbana, säger Bengt Ekenberg, tränare och marknadsansvarig på klubben.

Den vackra miljön har redan golvat mig och golfbanans kuperade hål längs sjön är i estetisk toppklass. Visst, skicket är inte hekt perfekt. Men med en lite större budget skulle det här kunna bli ett resmål många vallfärdar till. Jag kan inte undgå att tänka på vad den här klubben skulle vara om den hade ett mer geografiskt gynnsamt läge.

De bästa hålen hittar jag på sista nio. Hål 12 är ett välkom­ponerat par 3 som spelas över vattnet. Greenen på hål 16 är sparsamt omringad av några

tallar, bakom rasar en brant ner mot sjön. Vid greenen hör jag vågorna slå mot bergsväggen och en tvåputt senare tar jag mig till det 17:e hålets utslagsplats och där, i väntan på bollen framför, slår jag mig ner på en parkbänk.

Till vänster om mig böljar det mörkblåa vattnet. Till höger hör jag en gräsklippare i fjärran. Framför mig stundar ännu ett actionladdat utslag över vatten, sten och träd. Ett ögonblick av frihet.

Efter ytterligare en njutbar runda på Eda Golfklubb är det dags att bege sig österut igen.

Jag har varit sparsam hittills under resan och börjar räkna på hur mycket pengar det finns kvar. Förhoppningen är att nästa natt ska vara i ett rum med toalett. Jag svänger av landsvägen och öppnar mobilens webbläsare. I Sunne finns Selma Spa. Min förhoppning är att de också har ett vettigt pris för att inte spränga banken och … bingo! 1 439 kronor för en natt på hotellet och i priset ingår dessutom en rond på Sunne Golfklubb. Jag kollar i bilens vänstra back­spegel och svänger sedan ut på vägen som leder mig till “Sagolika Sunne”, som kommunens slogan proklamerar.

Stugan “Eagle” på Kils Golfklubb är nu utbytt mot rum 412 på Selma Spa. Våningssängen har uppgraderats till en dubbelsäng och jo då, ett rymligt och fräscht badrum ingår i priset. Snabbt tar jag mig ned till hotellets spa­­avdelning med siktet inställt på bastun. Efter en avkopplande stund tar jag mig sedan in i den guldklädda hissen som leder mig rakt in i restaurangen, högst upp i hotellet.

Gårdagens kebabtallrik var visserligen mättande. Men det här är något annat. Utanför det stora fönstret glittrar Fryken medan jag njuter av en tartar med rostad lök och äggulekräm till förrätt. Kebabköttet från Kils Grillhus är utbytt mot en ryggbiff. Kebabsåsen är idag en len pepparsås och gårdagens pommes frites är nu en grym potatisgratäng. Intill mig sitter par med nyspaade kroppar iklädda skjortor. Servitrisen fyller på mitt vatten.

Solen är så sakteliga på väg ner när jag tittar ut genom det stora fönstret mot det vackra landskapet och dricker mitt ­kaffe innan det är dags att ­avrunda kvällen.

Med två golfrundor i ­kroppen blir det åter en tidig kväll. ­Dubbelsängen känns enorm i jämförelse med underslafen på Kils Golfklubb. Lakanen är frasiga.

Dag 3. Trots att vi är mitt i Selma Lagerlöfs sagolika Värmland får jag under min runda på Sunne berättat för mig att Astrid Lindgren inspirerats av den storslagna naturen vid Fryken.

– En gnistrande vinterdag åkte hon tåg längs golfbanan och tittade ut över sjön och de snöklädda trädtopparna på andra sidan vattnet. Där och då skapades idén som skulle bli Bröderna Lejonhjärta, säger Jan Sjöström, medlem på Sunne.

Min egna golf är inte lika inspirerande efter två intensiva dagar med många golfslag i kroppen. Drivern är snårsökande, järnen drar vänster och puttningen ser ut att ha stannat på spa­avdelningen inte långt härifrån.

Jag beslutar mig för att sluta räkna slag, river scorekortet och slänger det i nästa soptunna för att istället njuta av friheten. Det är lugnt och tyst på hålen närmast vattnet. Banans bästa är det femte. Inspelet på ett av banans svåraste hål är ett slag man vill slå många gånger. Bollen flyger över en ravin och i bakgrunden ser man den mäktiga statyn föreställande landskapet Värmland.

På Sunne Golfklubb slår man inte många slag från ett plant läge.

Allt lutar mot sjön.

Efter 18 hål tackar jag för en fin rond. Jag tar ett djupt andetag och tittar ut över golfbanan, tågrälsen, Fryken och skogen på andra sidan. Det är varmt och vindstilla när jag sedan packar bilen för att bege mig hemåt.

­Efter tre dagar i Värmland har jag ett gäng härliga natur- och golfupplevelser i bagaget, 113 kronor kvar i plån­boken och, vad det verkar, ett stort hål i bollfacket.

Kanske kan jag köpa en trepack för de sista kronorna?

---

Text: Jesper Johansson • 2019-08-06
Artiklar • Banor & resor • Eda GK • Kils GK • Sunne GK • Svenska golfbanor • Weekend