Härdin träffade spelkompisen

Det var 21 år sen sist men på måndagen träffade Christian Härdin Tom Watson igen. Utanför klubbhuset på Augusta National blev det en snabbpromenad längs nostalgins väg.

– Det var kul att träffa honom igen. Han kände inte igen mig till utseendet men kom ihåg mig när jag berättade vad jag hette, säger Härdin om återföreningen.

Då, 1989, var han den förste svensk att få förmånen att ta sig innanför grindarna på Augusta National och åka uppför Magnolia Lane. Tack vare segern i British Amateur sommaren dessförinnan öppnades dörrarna för honom gav honom plats i bollen med Tom Watson.

– Jag minns när jag stod på första tee och skulle slå ut. Jag hade inte förberett mig speciellt bra, hade varit i Gävle i sex månader. Så jag var riktigt nervös.

Första slaget i den historiska debuten blev en blixtsnabb drive som missade fairway rejält. Tom Watson å sin sida tog det lite lugnare, spelade fint ut mitt i banan och klappade sedan om sin spelkamrat på promenaden från tee och sa:

– Nu ser vi till att vi får en kul dag tillsammans.

För snabb putt
Efter att ha trixat sig fram på green, på tre slag, hade Härdin en nedförsputt och caddien Adam Mednick varnade för att det var riktigt farligt. En för hård putt och bollen skulle försvinna ut på fairway igen. Härdin förstod läget och drämde ändå till den alldeles för hårt. Bollen åkte iväg med fart men studsade som tur var hårt i bakkant, for upp i luften och landade i hålet. Par.

– Fyra skitslag och par, säger Härdin. Watson kom fram till mig och gratulerade och skrattade.

Han hade inte förberett sig inför spelet speciellt bra under vinterhalvåret hemma i Gävle, och det fanns ingen i närheten som kunde ge honom några tips eller goda råd inför resan.  

– Ingen svensk hade ju spelat banan förut, och allt jag visste var vad jag hade sett på tv, säger han. Jag hade spelat in det på video och såg det om och om igen…

Nu är “Kricken” tillbaka på Augusta som expertkommentator på Viasat Golf. På torsdag sitter han vid Göran Zachrissons sida i studion och kommenterar tävlingen han en gång spelat.

– Det är fantastiskt att vara tillbaka. Det är så vackert här, och så känner jag igen dofterna. Jag har sprungit runt och kollat på banan i två dagar nu, och det är skitkul att vara här. Banan är mycket längre nu än den var när jag spelade. Men allt var annorlunda då. Vi spelade med persimmonklubbor och helt andra bollar.

Bodde inte i klubbhuset
En sak han ångrar är att han valde att inte bo i Crow’s Nest, kråknästet. Så kallas den våning som ryms högst upp i tornet på klubhuset. Här får man som amatör bo om man vill. “Kricken” som hade ett gäng kompisar med sig från Gävle bodde i stället i ett hus i närheten av banan.

– Men som vinnare av British Amateur är jag livslång hedersgäst här, tydligen. Det fick jag veta nu, det hade jag ingen aning om.

Därmed är dörrarna alltid öppna för Sveriges första Masters-spelare.