Stenson: ”Jag har spelet som krävs för de stora tävlingarna”

* Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf nummer 3/2018.

AUGUSTI, 2017. Det är något som inte stämmer. Henrik Stenson söker skydd från den brännande solen och den fuktiga, drygt 30 grader varma Floridaluften i Orlando. Han går in i sitt garage. Där står han helt ensam, med en flaggstång i händerna. Stenson svingar den envist fram och tillbaka i en halvtimme, kollar sina positioner och letar efter en bra känsla.
“Jag gick tillbaka till en gammal övning, tänkte att ‘näe, nu kör vi på det här’. Den drillen och den känslan”, säger Henrik Stenson.

Dagen därefter åker han till Wyndham Championship, inleder tävlingen med en 62-rond, slutar sammanlagt 22 under par efter fyra dagar och vinner sin sjätte PGA Tour-seger i karriären, som därmed placerar honom överst på listan över Sveriges vinstrikaste golfare på den amerikanska pro stouren.
“Jag lyckades ‘slotta’ klubban riktigt bra den veckan, i kombination med bra puttning. Det var jädrigt gött.”

ETT HALVÅR SENARE. Det är strax efter lunch en torsdag i februari och betydligt behagligare väder i Orlando än i augusti. Fåglarna kvittrar lika nöjt som barnen som plaskar i poolen på Lake Nona Golf and Country Club. Solen tittar försiktigt fram bakom de bulliga vita molnen och strålar ner över poolområdet samtidigt som en golfbil svänger in och parkerar utanför grinden. Från golfbilens specialbyggda högtalarsystem pumpar den senaste housedängan från svenskduon Axwell & Ingrosso och på det vita lädersätet syns The Claret Jug prydligt avbildad i blå brodyr.

Henrik Stenson kliver ur golfbilen och växlar några snabba ord med ett äldre par som ligger i varsin solstol.

Alla tre konstaterar att Florida nog är som allra bäst just nu.

Vi möter Henrik Stenson på hemmaplan. Den privata golfklubben där Stenson bor med sin fru Emma och barnen Lisa, Kalle och Alice, är en rofylld plats i flera avseenden. Här finns det mesta du kan tänka dig i form av bekvämligheter, från en minutiöst skött 18-hålare till tennisbanor, poolområden och restauranger med prisvinnande kockar.

Florida porträtteras inte sällan som delstaten dit amerikanska pensionärer på ålderns höst flyr likt migrerande flyttfåglar.

Men iklädd full tävlingskostym, marinblå byxor, matchande piké, nyputsade vita Footjoys och med den stora tourbagen slängd över axeln, ska det dock sägas att Henrik Stenson bryter av mot den semesterkänsla som finns runt poolen. Och omgivningarna till trots, pensionering från livet som tourproffs är inget som en 41-årig Henrik Stenson signalerar att han längtar efter.

Tvärtom faktiskt.
– Jag älskar att träna och jag älskar spelet. Bara att stå och fila i en bunker, man vet hur ljudet är när träffen är rätt, när flykten är rätt och när spinnen är rätt. Det finns en glädje, ett driv och ett sug i att bara uppnå de bra slagen. Att kunna slå dem på träning och sen när det behövs som mest på tävling. Det är nog perfektionisten i mig som vill stå och jobba på det perfekta slaget inom alla bitar av spelet och det blir man aldrig trött på. Man blir aldrig färdig i det här spelet, säger Stenson.

Henrik Stensons wikipediasida är visserligen välfylld – 15 segrar på Europa- och PGA-touren, majorsegrare, FedEx Cup-mästare, tvåfaldig Race to Dubai-vinnare, OS-silvermedaljör, flerfaldig Ryder Cup-segrare, och mycket mera – men inte färdigskriven.

ETT UTMÄRKANDE drag hos Henrik Stenson är att han är analytisk, tänker snabbt och har ett bra minne med blykoll på statistik och svunna ronder. Därför förvånar det inte när han i en diskussion om fjolårets prestationer, som i en jämförelse med succéåret 2016 inte innehöll lika många resultatmässiga höjdpunkter, slänger fram att det trots allt bara var 20 personer i världen som spelade ihop fler världsrankingpoäng i fjol.
Vilket han, ihop med segern i Wyndham, summerar som en “åtminstone helt okej säsong”.

I januari inledde Henrik Stenson sin 20:e säsong som proffs och den 5 april fyller han 42 år. Samma dag inleds också den 82:a upplagan av The Masters, årets första herrmajor och en av nyckelveckorna i det noggrant utmejslade tävlingsschema som Stenson byggt upp sin säsong kring 2018.
– För ett par år sen hade jag synen att om jag hade fem aktiva år kvar, så var det 20 majors och kunde jag vara i bra slag i 10 av dem och sätta mig i läge i 4–5 så gillade jag chanserna att jag skulle nå den målsättning jag hade. Sen hände 2016 ganska tidigt i den planen, säger Stenson och syftar på triumfen i The Open på Royal Troon för snart två år sedan.
– Men det är egentligen samma tankegång framöver. Jag vet att jag kommer att få spela alla majors fram till och med 2021, så det är samma tänk nu. 16 majors, kan jag spela bra i hälften av dem och sätta mig i läge i hälften av dem så kan jag få 3–4 chanser att vinna en eller två till. Det är grundtanken.

Stensons väckarklocka ringer normalt vid sextiden. Då måste äldsta barnen Lisa och Kalle förberedas för dagen och köras till skolbussen.

Sedan tar hans egna arbetsdagar vid. Förutom att vässa på svingen och spelet har han idag en bandesignverksamhet, ett glasögonmärke, en juniortävling med Fanny Sunesson på Barsebäck och sin välgörenhetsstiftelse som alla ska tas hand om och utvecklas.
– Man behöver vara smartare och få mer gjort på mindre tid, jag tränar bättre och klokare nu. Det handlar definitivt mer om kvalitet än kvantitet.

Är ditt driv lika starkt nu som tidigare?
– Ja, jag är nästan mer sugen nu när jag inte känner att spelet riktigt är där jag vill. Jag vet hur bra jag kan vara på alla olika delar. Det är en viss frustration på ett sätt men även om jag inte känner att jag presterar på mer än 60 eller 75 procent av min kapacitet kan jag göra bra resultat. Lägstanivån har varit hög i många år nu. Som Mellanösternsvängen nu i januari där jag ändå lyckades få ihop två topp 10-placeringar och det var egentligen endast på grund av min puttning, så det nns mycket att hämta på de andra delarna just nu.

Vad är det du tittar efter, när vet du att det sitter?
– Jag känner inte att jag riktigt har varit där på ganska länge nu. Jag har haft för mycket av en tvåvägsmiss. Tidigare var ju mitt spel byggt kring att vänstersidan aldrig riktigt var med i spel. Men sedan 2014 så har det börjat krypa in lite, jag har missat mer till vänster än vad jag har gjort tidigare. Det har varit lite för tajmingberoende jämfört med när det har varit som bäst, då bollen startat i stort sett rakt på linjen hela tiden och ganska oskruvat.

Känner du fortfarande att du kan bli bättre?
– Ja, absolut. En sådan grej som jag kände gav mig en boost förra året var wedgespelet. Jag loftade om hela mitt set i augusti så att jag har en bättre setup nu, svarar Stenson och förklarar hur han gått från tre wedgar med 47, 52 och 58 graders loft till att numera ha en 46-, 50-, 55- och 60-gradig wedge i bagen.
– Jag vann Wyndham veckan efter (att jag satte det nya setet i spel) och det är en bana där det blir mycket wedgeslag. Jag har kört med tre wedgar i 10 år, men kände att det har varit för mycket glapp på slaglängderna emellanåt. Så det var något som jag ganska snabbt kände att jag tjänade något halvt slag på.

Ett halvt slag kan förstås låta märkligt futtigt, men det ger en antydan om vilka marginalförbättringar som en av världens bästa spelare fokuserar på i sin strävan efter att plocka positioner mot konkurrenterna.

HENRIK STENSON TAR en rejäl klunk från vattenflaskan på bordet framför, tittar ut genom den nyputsade fönsterrutan och utvecklar sina tankar om att konkurrera i världseliten som 40-plussare.
– Jag räknar ju inte direkt med att jag ska kunna slå längre på ålderns höst. Även om man försöker hålla sig i bra trim så går det ju inte att hålla jämna steg med 25-åringar som dönar på i 110 knyck. Då är det klart att man måste göra de andra sakerna ännu bättre för att vara med. Men rutinen och erfarenheten över tid väger ju in en del i det här spelet.

Känner du att du har någon fördel mot fältet när du peggar upp i en major eller annan stor tävling?
– Njae, någon edge vet jag inte om man känner när man ställer sig jämte Dustin (Johnson), Rory (McIlroy) och de andra som är längst upp. Det är inte så att jag känner att “jag har de andra grabbarna i fickan”. Däremot vet jag att min kapacitet är väldigt hög. Jag har bevisat många gånger om, inte bara med The Open-segern utan med andra segrar, att jag har spelet som krävs för de stora tävlingarna på de tuffa banorna. Det ger någonstans ett självförtroende som du alltid har, att om formen är där och du spelar tillräckligt bra så är det ingen som jag inte känner att jag kan slå, säger Stenson och tillägger:
– Framförallt när du redan vunnit en major så vet du att du kan. Även om jag trodde det redan innan (Royal Troon) så ska du fortfarande bevisa det. Så det är klart, får jag ordning på grejorna ser jag det inte som en omöjlighet att kunna försöka ge Claret Jug sällskap. Det vore ganska trevligt.

FOTOGRAFEN LOCKAR FRAM Henrik Stensons vitt kända gameface för reportagebilderna men mellan tagningarna lättar “Ice Man” gärna på garden, skämtar friskt och berättar hur han fördrev tiden under förra veckans tävling i Malaysia med att streckkolla halva sjätte och hela sjunde säsongen av HBO-serien Game of thrones.

Nynnandes på intromelodin till den populära serien rättar Stenson till sina egendesignade solglasögon för att sätta den perfekta Ice Man-looken.
– Jo, det blir ju en del “Ice Man”-rop varje tävling. Det var Robert Lee (före detta tourproffs, idag tv-ankare på Sky Sports) som sa det när jag vann Challenge Tour-finalen 2000. Det har hängt med och blivit mer rop från publiken de sista fem åren, säger Stenson.

Bakom de blankpolerade, speglande glasen gömmer sig dock fler och eldigare emotioner än bara iskyla när Stenson spelar. Adrenalinpåslaget i de avgörande ögonblicken av en tävling blir för alla elitidrottare något av en drog.

Och en morot.
– Tävlingsbiten och adrenalinet är egentligen det som driver alla som är bra på något. Du vill känna den där nerven. Lite som extremidrottare som vill känna sig levande. Det känns ju inte riktigt på samma sätt på en ET-tävling en torsdagsmorgon, det är inte fjärilar i magen på samma sätt som när man började en gång i tiden. Men det får du tillbaka när du är med och slåss i majors, då har du haft en lång förberedelse och känner att det betyder mycket, säger Stenson.

PRECIS INNAN VÅR intervju har Henrik Stenson avslutat ett längre gympass med sin nya fystränare. Det stramar lite när han lägger upp benet på knäet för en porträttbild.

“De körde hårt med mig idag,” berättar han och beskriver en ny armhävningsövning med belastande gummiband som tog musten ur honom. Men det är en nästan oförskämt pigg och vältränad 41-årig trebarnsfar som sitter framför kameran. I Stensons schema de närmaste veckorna blir tuffa fyspass också en central ingrediens i förberedelserna inför resten av året.

När du och ditt team satte er ner och planerade för 2018, hur lät snacket?
– Det handlade om att få ett så bra upplägg på tävlings- och träningschemat som möjligt för att komma förberedd in i de stora tävlingarna och jag tycker att det finns ett antal plus i hur det ser ut det här året.

Ett sådant plus för Stenson är att Nordea Masters inte spelas i månadsskiftet maj/juni i år vilket låter honom lägga upp sina förberedelser precis som han vill inför US Open på Shinnecock Hills, en bana han inte spelat tidigare.

Att Stenson fokuserat sitt schema kring majorveckorna är tydligt. Inför The Masters avstår han exempelvis de penning- och rankingstinna WGC-tävlingarna i Mexiko och Texas för att kunna genomföra en för honom optimal uppladdning där träningsveckor varvas med tävlingar.

Vilka tankar väcker The Masters hos dig?
– Det är att gilla utmaningen. Resultatraden ljuger inte, det är den major jag har presterat minst bra resultat i karriären. Jag har inte varit bättre än 14:e plats och det talar väl sitt tydliga språk. The Open och PGA Championship har ju varit de klart bästa, och ett par vettiga placeringar i US Open. Masters kan väl mer beskrivas som jämna plågor under 13 års tid, skrattar Stenson.

Men även om det finns andra majors än just Masters som passar honom bättre ser han positivt på uppgiften.
– Det har sina utmaningar, men jag har svårt att se att jag inte ska kunna tvåla till en 14:e plats nån gång. Nu är det väl dags.
– Jag känner mig bekväm på Augusta med så många varv där. Men jag har inte varit i tillräckligt bra form. Sen har banan sina utmaningar, jag behöver slå drivern bra för längden från tee är en avgörande faktor. Normalt sett spelar vi med tjock ruff och smala fairways, vilket ger mer betalt för att träffa 75 procent fairways vilket jag ofta gör när jag spelar bra från tee. Det har du ju inte där, det är både brett och när du missar är det bara semiruff överallt. Så det handlar mer om att dundra på, komma så långt fram som möjligt för att få lättare klubbor in till de små sektionerna på greenerna.

PLANEN ÄR TYDLIG. Nu ska den verkställas.
De närmaste veckorna förvandlas därför idyllen i Lake Nona till golfvarianten av ett höghöjdsläger för en längdskidåkare. Nyckelpersoner i Stensons tränarstab, svingtränaren Pete Cowen, puttcoachen Phil Kenyon och mentale tränaren Torsten Hansson, kommer att flyga in till Florida för att stämma av och finslipa alla olika delar av svenskens spel.

Långa träningsdagar väntar, för det är fortfarande något som inte riktigt stämmer.
– Jag behöver få tillbaka lite kontroll och självförtroende. Som jag funkar så bygger jag inte självförtroende så länge jag vet att jag har vissa av de här missarna i mitt spel. Jag är inte bra på att lura mig själv. Slår jag nio bra drivar men så kommer en som inte går dit jag vill så är det ett störande moment, det ska vara tio som går dit de ska.

De sista orden hänger kvar i luften en stund. Den meningen fångar på ett träffsäkert sätt hur perfektionisten Henrik Stenson tänker, lever och jagar framgång. Svingtränaren Pete Cowen brukar säga att hans långvarige elev har tre sätt att slå bollen på – “bra, riktigt bra och perfekt”.

Henrik Stenson nöjer sig varken med “bra” eller “riktigt bra”. 

---

Text: Oskar Åsgård • 2018-04-03
Tournytt • Henrik Stenson • Tournytt • US Masters