Bilden som säger mer än tusen ord. //Foto: Christer Höglund

Tournytt

KRÖNIKA: “Marken vibrerade av publikens vrål”

AUGUSTA. Idrottshistoria skrevs på Augusta National söndagen den 14 april. Tiger Woods visade för sig själv, för sina barn och för hela världen att han kunde vinna en major igen. Och när segerputten gick i vibrerade marken runt 18:e green på Augusta National mer än någonsin förut, skriver Olof Åsgård.

Text: Olof Åsgård • 2019-04-15 Uppdaterad 2019-12-12

En säkerhetsvakt frågar mig om det är Tiger som är på väg in nu. Hon ser inte över raderna av folk. Vi befinner oss mitt i ett oändligt hav av förväntansfulla åskådare, patrons som de kallas här på Augusta, vid sidan av 18:e green. Trots att alla har sina gröna fällstolar framför sig är det ingen som sitter ner. Jag står 50 meter från green, det går inte att komma närmare. Publikleden är packade trots att dagens huvudperson inte har gått av 18:e tee än.

Alla vet att det bara är minuter kvar tills det historiska ögonblick som de flesta hoppats på, men ändå tvivlat på skulle inträffa, är på väg att hända. Tiger Woods kommer snart att ha en putt för att vinna sin femte gröna kavaj, elva år sen sin senaste majorseger och 14 år sen han senast vann på Augusta National.

Jag hittar en lucka och ser hur Woods förbereder sig för att slå bogeyputten som behövs för att säkra segern. Det blir knäpptyst. Endast dovt sorl från klubbhuset hörs i bakgrunden. Tiotusentals patrons håller andan. Jag försöker se men tjuvstartande händer höjer sig och blockerar vyn. Jag väljer att titta ner mot marken. Alla runtomkring mig står på tå.

Vi backar bandet ett par timmar. När repen dras undan kvart över sju på morgon och släpper in alla patrons har Tiger Woods redan varit vaken i flera timmar för att få igång “den gamla kroppen”, som han beskrev det i intervjun på lördagskvällen.

Francesco Molinari leder. Tiger Woods är två slag bakom. Woods får in första stöten på trean med en birdie som väcker liv i en redan övertänd publik. Men det är inte här tävlingen kommer avgöras. Det är alldeles för tidigt.

Jag beger mig upp till hålen runt klubbhuset igen. Gr��na stolar är utställda runt 18:e green. Ingen sitter i dem än men på Augusta är alla stolar personliga. Man ställer ner den, går ut och tittar på andra hål och när man kommer tillbaka så har man sin plats kvar.

En som inte tänker riskera att fastna i publikhaven är Andrew Russel från Australien. Han sitter redan nu i sin stol cirka tio rader upp från repen mellan 18:e green och tians tee. En bra plats.

– Min fru och son följer Tiger. Vi stod i kö redan kvart över fem i morse. Jag hoppades såklart att Jason Day skulle fixa det här men nu ser det inte ut så och det skulle det vara fantastiskt att få se Tiger vinna, säger Andrew Russel.

Det dröjer inte lång tid innan publikvrålen från Amen Corner letar sig upp genom trädkorridorerna till 18:e green. De låter högt på tv och ännu högre i verkligheten. Det uppstår en mystisk akustik mellan de höga tallarna som levererar ett mäktigt eko.

Runt klubbhuset börja alla förbereda sig. Medlemmar i gröna kavajer samlas under det ikoniska trädet. De är många men när publikens vrål efter Woods birdie på 16:e letar sig upp till oss så kommer ytterligare tio till ut. Nu är Tiger Woods i ensam ledning i The Masters Tournament med två slag tillgodo på klungan och två hål kvar att spela.

När publiken runt 18 får se birdiesiffran vändas fram på den jättelika vita ledartavlan vid 18:e hålet, som bekräftar att vrålet nerifrån 16:e faktiskt var för Tiger Woods birdie, uppstår ett nytt euforiskt jubel. Några åskådare är på väg därifrån för att undvika det trafikkaos som kommer att uppstå efter slutsignalen, men stannar upp för att stämma in i kören: “Go Tiger!”

Medan Tiger Woods spelar 17:e hålet kommer en ung kille och ställer sig bredvid mig. Han har en svart t-shirt med Frank på (Tiger Woods tigerheadcover). Under Frank står det “If anyone can”.

– Han har det här, säger jag till honom.

– Han leder?

– Ja. Han kommer vinna det här, säger jag och nickar mot hans t-shirt.

– (tystnad) Jag hoppas verkligen det, säger han och spricker upp i ett brett leende.

Tiger Woods är klar med förberedelserna på 18:e. En kort putt är allt som är kvar, sedan är den osannolika comebacken fullbordad. Alla står upp. Även de på sittplats. Tjuvstartande händer höjs framför mig och blockar vyn. Jag tittar ner i marken och ser att alla står på tå.

Ett öronbedövande jubel bryter ut. Mellan de fäktande händerna som applåderar ser jag Woods sträcka händerna i luften och vråla. Marken på Augusta National vibrerar.

“TIGER, TIGER, TIGER!” skanderar publiken.

Eufori, lättnad och i viss mån förvåning.

För någonstans i bakhuvudet slår det nog alla som står här och applåderar att scenen som utspelar sig framför våra ögon är helt osannolik.

Tiger Woods var ju för bara två år sen totalt uträknad. Han kunde knappt gå eller ta sig ur sängen – och att svinga en golfklubba var förstås helt otänkbart.

Framför oss står å ena sidan en 43-åring med stelopererad rygg, fast som också precis besegrat den samlade världseliten och vunnit en historisk 15:e majorseger.

Mot i stort sett alla tänkbara odds.

Kanske är det därför som publikens jubel bara ökar i styrka och aldrig verkar ta slut. Plötsligt slår det mig att jag alltid kommer kunna säga att jag var där. Precis som alla runtomkring och berättelserna om det här ögonblicket – när Tiger Woods vinner sin 15:e majortitel – kommer det att talas om i många år framåt.

För historia skrevs idag. Tiger Woods visade för sig själv, för sina barn och för hela världen att han kunde vinna en major igen.

Bakom greenen väntade Tiger Woods mamma Kultida och barnen Charlie och Sam.

– Jag tror de börjar förstå hur mycket det här spelet betyder för mig och vad jag har åstadkommit inom golf. Innan min comeback kände de bara till hur mycket smärta golf orsakade mig. De minns bara det så det är väldigt speciellt att få skapa nya minnen för dem, sa Tiger Woods på presskonferensen efteråt.

Alla gillar en comeback-story. En bättre sådan än den vi precis bevittnat lär knappast gå att skriva.

Tiger Woods, vinnare i The Masters Tournament 2019. //Foto: Christer Höglund.


Text: Olof Åsgård • 2019-04-15
TournyttKrönikaTiger WoodsUS Masters
Scroll to Top